Snabb update!

Nu var det ett tag sen jag skrev - Hej! :)
 
Idag var det M's sista semesterdag och har mest försökt njuta av den då han bara haft 2 veckor hemma. Så imorgon är jag ensam med barnen igen.. lite blandade känslor inför det då jag känner mig ganska slut.. Det är inte lätt när vår lilla kille har problem med magen och näst intill kolik.. Har ju varit så nästan från start och det tär på både oss som individer och på vårt förhållande. Skulle vara så välbehövligt med några timmar tillsammans bara han och jag - får absolut försöka bli så när Arvid börjat äta lite. Tills dess får vi försöka ta vara på de få stunder vi har där vi bara kan koppla av och få vara vi. Snart tänkte vi mysa till det med lite räkor och jag tar mig nog ett litet glas vitt :)
 
Under semestern har vi gjort lite småutflykter, renovering, träffat vänner o familj o sånt där :) Å i onsdags var vi på Arvids 4-månaderskontroll. Då det är semestertider hade vi en annan sköterska men hon är trevlig hon också. Däremot fick vi inte den hjälpen eller råden vi egentligen hade behövt.. hon skulle kolla upp lite grejjer och ringa till mig imorgon så får se vad hon säger då.
I och med att Arvid blivit 4 månader ville vi självklart börja med lite smakportioner! Dagen efter hans 4-månadersdag fick han morotspuré - precis som Michelle fick! Men naa.. han spottade ut i princip allt! Nästa dag vilket var på onsdagen fick han smaka lite gröt som var från 4 månader. Han fick bara en liten barnsked som han dessutom spottade ut och vägrade ta igen när man försökte. Var i så fall ytterst lite han fick i sig. 3 timmar senare kräks han i mängder - alltså riktiga kräkningar och inte bara lite mjölk som sipprar ut liksom. Han blev ganska slö efteråt och jag försökte amma honom så han inte skulle få vätskebrist. Snart efter det skulle vi till BVC.
 
Där pratade vi mycket om hans mage och om kräkningarna så vi bestämde tillsammans att vi skulle vänta med smakportioner. Får se imorgon när sköterskan ringer vad hon säger då om det - om vi ska vänta enda till 6 månader eller om vi kan försöka igen. Är verkligen så frustrerande att inte veta varför det är som det är och oroandet tär på mig en väldans massa..
 
När han inte har ont i magen är han världens gladaste och goaste kille! Han vänder gärna på sig ofta även om inte armarna alltid hamnar helt rätt. När man håller honom ståendes vill han gärna försöka gå - och han är så stark i benen! Leksaker är väldigt spännande och han har upptäckt sina händer mer och mer. Han griper tag medvetet och drar i kläder så fort han får tag på det - Michelle tycker dock inte att det är lika kul ;) Å inte jag heller vid amning, han drar och drar i allt han kommer åt! När han ligger på mage med leksaker en bit ifrån har han lyckats kravla sig fram lite. Dock tror jag inte att han kommer vara lika tidig med krypandet som Michelle var men det återstår att se.
Hans skratt och ljud är så himla mysigt och jag är totalt förälskad i hans lilla smilegrop i vänster kind :) 
 
Som vanligt mättes Arvid på kontrollen och nu var han 67,8 cm, vägde 7685 gram och huvudet mätte 42,8 cm.
 
Vardagen har även ännu mer utmaningar med en liten tjej som blivit extreeemt mammig. Jag hoppas det går över snart. Hon har alltid varit mammig och mer eller mindre i olika perioder men nu är det verkligen extremt. Dock är det väldigt mysigt när hon har börjat använda mamma och pappa i språket på riktigt nu de senaste månaderna. Så nu håller det verkligen i sig :) Det kommer även nya ord nu hela tiden - så mysigt!
 
Nej, NU RÄKOR med älskling <3
 
 
Lillskrutten för 13 dagar sen <3

Vårdcentralen med Arvid

Jag skrev ju lite om Arvids mage på förra BVC-inlägget.. Han har fortfarande inte gjort någonting, nu är han inne på 18e dagen. Jag ringde till både 1177 och vårdcentralen i fredags och pratade med dem. VC rådfrågade barnmottagningen och kom fram till att vi skulle prova en medicin över helgen som heter Laktulos som finns receptfritt på apoteket. Skulle det inte komma någonting då heller skulle jag återkomma idag, på måndagen. 
Vi fick en tid kl 13.30 och från början var det tänkt att BVC-sköterskorna skulle undersöka honom och ge honom en annan medicin nerifrån som skulle hjälpa honom men när vi kom dit hade de ändrat planerna till att en läkare fick undersöka honom. Han gjorde en helt vanlig undersökning och tyckte att allt verkade bra och att han var en väldigt glad kille. Han ringde till barnmottagningen i Motala för att diskutera med dem och vi fick en tid som är imorgon kl 13.
 
När vi var påväg ut träffade vi på vår BVC-sköterska och hon hade nu läst på lite mer om det där och sa att det kan ta upp emot 20 dagar och vara helt normalt men samtidigt så känns ju 18 dagar som väldigt lång tid utan något.. Så ja, även om jag ser att han oftast mår bra så är jag ju ändå orolig ifall något är fel.. :/
 
 
Mammas <3
 
Fick förresten höra första "tvilling-diskussionen" när vi stod i kö på apoteket i fredags.. Har ju full förståelse om folk frågar sen om ett par år när de är mer jämstora men nu känns lite väl tidigt att tro att en 3-månaders och en 20-månaders skulle vara tvillingar, haha! :P

BVC med Arvid

 
Idag blev det ett besök på BVC för vägning, mätning och vaccination på Arvid. Han är ju redan 3 månader!
Som jag visste har han vuxit en hel del.. väldigt spännande att se hur mycket tyckte jag! Han väger nu 7135 gram, är 63,8 cm lång och huvudet mätte 42,3 cm. Helt otroligt!
När Michelle var 3 månader var hon 60 cm och vägde 5475 gram. Det är verkligen sån skillnad! Nu börjar man se mer olikheter mellan dem också även om de fortfarande är väldigt syskonlika. I början var ju Arvid som en kopia av bebis-Michelle. Som tex verkar det som att Arvid kommer bli mörkhårig. Det han tappat på huvudet har börjat växa ut mörkt. Kom som en ganska stor chock från mig då jag var helt säker på att M och jag skulle få ljusa barn då vi båda var det som små. Måste komma från morfar eller farfar som båda var mörka innan de blev grå :)
 
Vaccinationen gick helt okej - han skrek en del men lugnade sig ganska snart. Första gången Michelle tog en vaccination skrek hon lite men lugnade sig väldigt snabbt och resten av gångerna har hon knappt reagerat. Speciellt senaste gången - hon sa inte ett ljud och tyckte i stället att det var kul att leka med plåstrena efteråt - hon är verkligen hur duktig som helst med sprutor!
Arvid har haft en del ont i benen och skrikit i timmar - dock har han lite smått kolik emellanåt.. vet inte om jag vill kalla det kolik men snarligt. Har varit så en hel del men tyckte det hade blivit bättre men igår börjades det igen.. jättejobbigt när det är så. Speciellt när jag har en till att ta hand om.
Nu sover han nere i moseskorgen där nere med pappa vid sidan om iaf och jag hoppas det blir bättre imorgon.
 
Sen pratade vi lite om hans mage.. det var antagligen därför han skrek massvis igår. Han är en sån som inte gör nummer 2 så ofta.. senast tog det 12 dagar och gången innan dess tog det 8 dagar. Innan det har det varit ungefär en gång i veckan. Nu är han inne på 12e dagen och imorgon blir det 13.. ska ringa VC på fredag om det inte kommit något tills dess.
Vi har provat magdroppar och trodde att det hjälpte i början men inte så det skippar vi just nu. Han har helt enkelt bestämt sig för att det räcker att göra det så sällan enligt vår BVC-sköterska. Å vad jag har läst är det så med vissa bebisar och ammar man är det helt normalt att det kan ta 14 dagar. De säger att tar det så lång tid behöver de helt enkelt inte göra något då de tar upp näringen i mjölken så pass bra - Å det verkar han verkligen göra!
Nog om det, jag hoppas iaf att det snart kommer en liten överraskning i blöjan ;) 
 
Annars då - Arvid vände på sig väldigt tidigt men nu börjar han göra det mer kontrollerat. Han kommer inte riktigt runt med armarna bra men nästan! Han har börjat intressera sig för leksaker och greppar allt mer och ler, skrattar och jollrar mycket - så mysigt! Å det är väldigt mysigt hur Michelle härmar hans ljud och pratar med honom. Hon vill också gärna och ofta bära/hålla honom. Då håller vi honom mot henne så får de kramas. Pussa på honom gör hon gärna också. <3
Å är han ledsen kommer hon och försöker trösta honom och ibland hjälper det att han bara ser henne! Det är verkligen så fint att se! Sån syskonkärlek <3
 
 
Min sommarfina Michelle <3
RSS 2.0